Ett chokladäggs öde och insikter

Det var en gång ett stort magnifikt, men dessvärre kallt och av lök ganska stinkigt, skåp som så länge någon kunde minnas har kallats för kylskåp.

Högt uppe där, över löken, över ölburkarna, och över det hälsosamma margarinet som ändå inte gjorde ett skit för någons hälsa eftersom det normalt breddes på illasmakande kemikaliebröd från Eldorado, stod det…ett fat.

Det var dock inte vilket fat som helst, det var stort och praktfullt och gjort av glas som säkert hade varit vackert en gång i tiden. Möjligen någon gång innan Descartes spydde upp sin sista måltid på det strax innan han dog av den där förkylningen hemma hos drottning Kristina.

Där på det vackra fatet, i det…hrrmh, kanske inte så vackra kylskåpet, låg det en mängd vackra små snuttipluttiga påskiga små ägg gjorda av jordnötasmör och choklad.

De spenderade sina dagar liggandes på det där fatet, feta, sockrade, onyttiga och glada, muntert ovetandes om resten av världen, samt om det faktum att de själva existerade.

Tills den ödesdigra dagen då allt förändrades.

Det hade inte känt sig så förut. Det hade varit som alla sina äggbröder och äggsystrar, vilka ju tekniskt sett inte var bröder och systrar alls eftersom chokladägg, som alla vet, är könlösa. Jadå, det vet alla. Tillochmed du, förutsatt att du får tänka efter i ett par tre minuter eller timmar förstI vilket fall, så hade det varit NÖJT med sitt liv. Inte lyckligt, så jäkla roligt är det faktiskt inte att leva på ett fat i ett kylskåp. Inte heller olyckligt, eftersom det finns en gräns för hur deprimerat ett chokladägg kan bli. Och tro mig, den gränsen är hög.

Men det hade varit…nöjt. Detta speciella, lilla gulögda ägg.

Dagen då allt förändrades, det var den dagen då det som de alla så länge hade drömt om, meningen med deras liv, allt de någonsin hade hoppats på, äntligen skulle ske!

Ja…vad ÄR egentligen meningen med ett chokladäggs liv?

Juuust det. Så är det.

Denna för äggen underbara dag, denna fantastiska stund då deras små jordnötssmörhjärtan fylldes med hoppet och önskningen om att äntligen få göra det de sattes till denna jord för att göra (det är att bli UPPÄTNA, asstard. Geez, har’u inte fattat det än, va?)

Det var nu det skedde!

Dörren till det stora, magnifika, och av lök stinkande kylskåpet, öppnades! mitt framför deras små Palle-Kuling-tablettgjorda ögon!

Och av alla de små förväntamsfulla äggen, var det just Det DÄR speciella, lilla gulögda ägget som valdes ut!

Åh vad fantastiskt, åh vad underbart!

Det kunde knappt hålla andan medan en för ägget enormt megalolonkiskt stor jävla hand lyfte upp det, och bar det dit inget litet chokladägg någonsin hade varit innan.

UTANFÖR KYLSKÅPET.

Får vi ett gemensamt ”Wooooooooo!!!” nurå!
(Alla woooooar.)
Thank ya!

Det som det lilla ägget fick se utanför kylskåpet, var så fantastiskt, så hade det haft någon anda att hålla, ja, då hade det hållit den.

En helt enkelt underbar varelse höll det lilla ägget i sin hand! Det lilla ägget stirrade hänfört på dess så magnifikt glänsade hår i skiftningar av underbar lila, dess märkbart mjuka hud, jämn och blek och vacker, de stora själfulla ögonen, vars färg påminde om det vintertida havet, målade med utsökta svarta mönster och kringelikrokar runtom.

Det lilla ägget uppfylldes av lusten att ätas av denna fantastiska skapelse som höll det i sin hand.

Det var vid denna tidpunkt som Malin kom in i köket och utbrast ”Öööh! Låt bli det där ägget! Det ska JAG äta!”

Chokladägget fick plötsligt en insikt, något som tidigare bara varit förbehållet A.I.-robotar i Science Fiction-filmer, och Malin när hon gick i mellanstadiet.

Det blev medvetet om sin egen existens.

Insikten träffade det lilla ägget lika starkt som diverse små och stora prylar brukar träffa de tunnare delarna av lillasysters hufvud när Malin tycker att hon har gjort eller sagt något korkat; det lilla ägget insåg det som inget litet chokladdoppat jordnötssmörägg med godisbitar på någonsin har insett förut.

Att livet föralltid har, alltid är och alltid kommer att handla om, att sitta på ett gammalt glasfat i ett magnifikt men lökstinkande kylskåp, ifall man är ett chokladägg.

Och sedan blir man uppäten.

Det lilla chokladdoppade jordnötssmörägget med godisansikte insåg detta, och en stor sur min spred sig över dess lilla chokladansikte.

Sedan grät det en stilla tår av smält choklad, och accepterade sitt oundvikliga öde.