Högsbo dreamin’

det sitter en liten pojke i en buske i högsbo. det är kväll och nästan alldeles mörkt, sen vår. han har på sig en spindelmannendräkt och han är snart tretton år. han sitter och ruvar på planer, gällade brottsligheten han bevittnat på markplan i de låga gråa eternithusen där han bor. gubbar som läser porr och gråtande människor. människor som ska straffas och människor som ska räddas. han sitter länge tyst, men rör sig då och då, i det lilla buskaget, bland kvistar och tistlar och taggar. borrar ner ändan rumsligt i gödslet, som om han ruvar på den fuktiga marken, marken som är hans. sedan tuggar han makligt på sin medhavda matsäck, mjuk limpa med prickikorv. ”somliga ska straffas” tänker han, sväljer hårt och bestämt. och sen säger han med sin tystaste röst ”somliga ska dö”. som bekant så knyter sig magen lite grand när han tänker på döden, alltid gör den det. men spindelmannen ska inte vara rädd. inte ikväll. fastän det börjar bli kallt. fastän där borta lyser rummet och där är mamma.

han hör röster ned för penninggången, han håller andan hårt, gömmer sig djupare i buskaget, tyst, tyst. det är hans klasskamrater och de pratar uppspelt och högt om bröst och öl. en av dom röker en cigarett. det sitter en liten pojke i en buske, ikväll ska tusen människor räddas av honom, när han flyger runt på husväggarna, innan han med trötta steg går hem till sin mamma. högsbos egen lilla superhjälte. frågan lyder; vem är pojken?