Pjäs i fem akter som aldrig kommer att kunna spelas

AKT I

Von Straussens kammare, läggdags
V- ”Det är harmlöst! Det säger jag dig. Harmlöst!”, von Straussen skriker på sin utmattade hemhjälp.
H - ”Ja, herrn. Absolut harmlöst. Försök att lägga upp fötterna här, seså”
V – ”Usch. Och de ljuger något förbannat om det. Alla vet ju att det är fullkomligt ofarligt”
H – ”Ja, herrn, visst är det så. Lägg upp fötterna här nu är ni snäll”
V – ”Ja… Jag vill ha fläsk till frukost Heinrich”
H – ”Herrn, ni vet vad doktorn har sagt om fläsk, det är inte bra för ert hjärta”
V – ”Doktorn?! Den oduglige karlen, Hans växte praktiskt taget upp här jag har lärt honom mer än någon annan… Påstår ni att han vet bättre än mig?”
H – ”Nej självklart inte, ni har rätt”
V – ”Ja. Tack så mycket Heinrich, ni kan kyssa min hand god natt nu”
H – ”God natt herrn”
Heinrich kysser von Straussens hand och vänder sig om för att gå ut ur kammaren men von Straussen stoppar honom.
V – ”Inte så fort Heinrich! Har vi fått svar på brevet än? Det måste ha varit en vecka sen vi skickade det”
H – ”Nja, vi skickade det i…”
V – ”Det måste ha varit mer än en vecka sen! Har vi verkligen inte fått svar än Heinrich? Har vi inte det?” frågar von Straussen bedjande likt ett barn som undrar om Santa Klaus verkligen inte åt upp sina kakor på trappen.
H – ”Nej vi skickade det i förrgår, i söndags. Så det är inte ens säkert att det kommit fram än” förklarar Heinrich tålmodigt.
V – ”Nej, det är klart. Varför skickade du det inte tidigare? Det borde du verkligen ha gjort” kontrar Straussen med återvunnen auktoritet.
H – ”Men herrn, ni skrev det i söndags och jag postade det så fort ni var klar”
V – ”Menar ni att jag skrev det på söndagen? På vilodagen? Varför har jag inte blivit informerad? Det är sannerligen en synd att fatta pennan en söndag. Sannerligen”
Heinrich vet inte vad han ska svara den gamla mannen som uppenbarligen är förtvivlad över sitt förfarande men von Straussen löser det åt honom.
V – ”Jag vill ha fläsk till frukost!”
H – ”Ni vet vad doktorn har sagt om fläsket, det är inte bra för ert hjärta”
V – ”, herrn. Ni ska adressera mig herrn!” von Straussen brusar upp och drabbas av en plötslig, kraftig hosta och Heinrich får skynda över till sängkanten vid de djupa sammetsgardinerna och lyfta upp hans huvud. Hostan försvinner inte lika fort som den kom och von Straussen väser fram-
V – ”Doktorn, det är en bra karl. Hans växte praktiskt taget upp här, på ägorna, han om någon borde ju veta”
H – ”Ja, herrn. Det borde han”
V – ”Nåväl, ni kan kyssa min hand god natt nu”
H – ”God natt då, herrn”
V – ”Och jag ska ha fläsk i morgon förresten, jag ge blanka tusan i den där doktorn! Fläsk ska det bli”
H – ”God natt, herrn”
Heinrich går ut och sätter sig i köket, det stora gamla pampiga köket har blivit hans naturliga plats i slottet. Han har sin kammare men han trivs bättre med den gamla telefonen, fläkten han kan röka under och det smällfulla skafferiet med Tysklands alla läckerheter. Han sätter sig under fläkten vid den stora gasspisen där telefonen står för att kocken som förr fanns där skulle kunna svara så fort som möjligt och von Straussen kunde försäkra sig om att han faktiskt stod vid spisen och inte rann efter den unga hushållerskan då han misstänkte att de hade en affär. Heinrich tänder sakta en cigarett och slår numret vant.

H – ”Hej älskling!”
-
H – ”Hur är det?”
-
H – ”Ja… mmm. Nej jag kan inte komma till helgen.”
-
H – ”Nej, det går inte, vi behöver de här pengarna. Ja, så att jag ska kunna studera igen…. JA! Jag ska plugga klart den här gången”
-
H – ”Men stackarn har ju ingen, inga barn, ingenting. Han bara skriver brev till påven och pratar om hur harmlöst HIV är, han verkar ha fått det på hjärnan. Ja.”
-
H – ”Okej, men vi hörs i morgon… Sov så gott… ja… Hej då”

AKT II

H – ”God morgon, herrn” kvittrar Heinrich när han drar isär sammetsgardinerna och släpper in aprilhimmelen ”Stekt fläsk på rostat bröd. Precis som du vill ha det, herrn”
V – ”Hmph, Günaydin!”
H – ”Vad?”
V – ”God morgon på turkiska, där fick jag dig allt!”
H – ”Haha, ja, herrn. Ett strålande humör idag må jag säga”
V – ”Ja, jag känner på mig att brevet kommer idag”
H – ”Brevet? Jaja, svar från påven”
V – ”Nej, nej! Brevet från Friedrich, din ignorant”
H – ”Friedrich, är det en vän?”
V – ”Nej, det var en vän. Han är död sen 15 år”
H – ”Men ni sa att ni väntar ett brev?”
V – ”Ni ska adressera mig herrn! Ni har verkligen förstört mitt goda humör, vad är det här för fläsk?”
H – ”Det var det som fanns i skafferiet, det kom från gården igår… herrn”
V – ”Ja det var inget bra fläsk, hjälp mig upp”
H – ”Vill ni ta ett bad, herrn?”
V – ”Bad idag igen?”
H – ”Ja, om ni vill”
V – ”Ja, jo varför inte. När vi var på permission så badade mannarna hela dagarna. Det är absolut en lyx. Vad är det för dag?”
H – ”Onsdag”
V – ”Ja, det är en bra dag, ge mig ett bad och du ska kalla mig överste från och med nu”
H – ”Ja, överste”
V – ”Ni ska adressera mig herrn”
H – ”Ja, herrn”
V – ”Ni ska kalla mig överste och adressera mig herrn! Har ni svårt med inlärningsförmågan?”
H – ”Nej, herrn, överste”
V – ”Nåväl, ett bad”

Samtalet fortsätter medan Heinrich går in i det anslutande badrummet och tappar upp en bad.
V – ”Inte för varmt nu Heinrich, varmvatten är ingen billig affär”
H – ”Nej då, herrn, ljummet som alltid eller hur?”
V – ”Nja, jag är ganska varm i kroppen lite kallare, 23 grader sådär”
H – ”Är inte det lite väl kallt, herrn?”
V – ”Nej, det är alldeles tillräckligt”
Heinrich återvänder ut i kammaren och sätter sig på en stol bredvid sängen.
V – ”Dessutom tror jag att brevet kommer idag och det hade räckt alldeles utmärkt. Det behövs egentligen inget bad”
H – ”Brevet från Friedrich ja”
V – ”Friedrich? Han är ju död sen tio år minst. Vad menar ni? Nej, brevet från påven såklart”
H – ”Får man fråga vad ni skrev i brevet till påven, herrn?”
V – ”Egentligen inte, det är högst personligt men eftersom ni ska vara så god att fira påsk med mig i år så antar jag att det går för sig”
H – ”Vi firade ju påsk förra veckan, herrn. Minns ni inte det?”
V – ”Det är klart att jag minns! Jag menar självfallet nästa påsk, tro inte att ni slipper undan.”
H – ”Men jag har ju berättat att jag ska börja studera igen nästa vår, herrn”
V – ”Jaja, hursomhelst, jag skrev till Józef angående den där harmlösa sjukdomen HIV och han ska stå på sig”
H – ”Stå på sig?”
V – ”Han har varit god vår påve men han är inte tysk och således är han vek!”
H – ”Vattnet är klart nu, herrn”

Heinrich hjälper von Straussen in i badrummet och ner i badet och går sedan ut och sätter sig på en stol precis utanför dörren.
V – ”Ni får gärna göra min sällskap här inne Heinrich. Hämta er en konjak och ta med en stol”
H – ”Jag sitter nog hellre här. Så att jag hör när brevbäraren kommer”
V – ”Ja inte fan sitter du här inne i varje fall”
H – ”Ni berättade om ert brev, herrn”
V – ”Ja, just det. Just detta brev. Jag skrev att han ska göra allt som står i hans makt för att för att Ratzinger ska få ärva hans tron. Jag tror nämligen att vår kära påve börjar närma sig slutet, gud välsigne honom. Jag underströk vikten av en tysk påve”
H – ”Ja, det kanske är viktigt…”
V – ”Viktigt? Ja det är av största betydelse! Vi behöver ingen otysk som går på fikusarnas lilla förkylning och börjar dela ut gummi! Har ni hört något så dumt som att pengar ur tyska statskassan går till gratis gummi så att fikusarna och ogifta kan knulla som kaniner? För så är det!”
H – ”Det är väl inte bara homosexuella som lider av HIV och Aids, herrn. Ska inte de sjuka i Afrika få någon hjälp?”
V – ”Jasså,” nästan viskar von Straussen ”Heinrich är negerälskare?”
Lång tystnad.
H – ”Nu förstår jag inte, herrn, är ni både katolik och nazist?”
V – ”Man behöver väl inte vara nazist för att veta att negrer är oss underlägsna?” gapar von Straussen med återvunnen styrka ”Kom och hjälp mig upp! Det är så kallt att jag tror att jag är i Finland igen, försöker ni spara på varmvattnet Heinrich?! Kom och hjälp mig upp!”
Heinrich skyndar in i badrummet.

AKT III

Kväll, onsdag, matsalen, tända ljus. Heinrich springer fram och tillbaka med tallrikar och sånt oc dukar bordet vid vilket von Straussen redan sitter bekvämt och dricker en konjak.
V – ”Ni borde verkligen smaka på den här konjaken, pojk” säger von Straussen ”Det är verkligen en fin konjak”
H – ”Nej tack, herrn”
V – ”Va menar ni? Nej tack? När jag bjöd mina mannar på konjak så var det minsann ingen som sa nej tack. Du är så… jag vet inte Heinrich, jag vet inte” säger von Straussen lugnt med inslag av faderlig besvikelse.
Heinrich slipper undan vidare utskällning när det ringer på dörren. Det är en ung kvinna till synes och till handlingen Heinrichs flickvän (I verkligheten är hon självklart bara en skådespelerska och en lesbisk sådan. Därför är hon specialiserad på att agera i förhållanden mellan man och kvinna eftersom hon äger sådan distans).
Jasmine skrider fram över den röda mattan till von Straussen som är nära att slås av häpnad. Hon sträcker en komplett rak arm mot honom och han harklar sig;
V – ”Ni får ursäkta att jag inte reser mig upp…” säger han
J – ”Hej! Jag heter Jasmine” säger hon och ler.
V – ”Ja, jo. Ni kan kalla mig herrn eller von Straussen eller ja, vad som faller er in” och även han lägger till ett litet leende.
J – ”Ja då så. Friedrich då kanske? Heinrich har sagt att det är ert förnamn”
Von Straussen, hostar till lite och sneglar på Heinrich som ser smått skräckslagen ut men von Straussen tittar snabbt tillbaka på Jasmine
V – ”Nåväl, sätt er för all del”
Jasmine tar en stol och sätter sig, Heinrich pustar ut och glider snabbt som en kypare på rullskridskor ut i köket.
V – ”Så ni är Heinrich unga fästmö?”
J – ”Nja, vi är ju inte förlovade men ja man kan väl säga att jag är hans fästmö”
V – ”Ursäkta? Jag hör lite dåligt”
J – ”Jag sa; att vi är inte förlovade. Ingen av oss är ju troende så det känns lite konstigt”
V – ”Heinrich är troende” säger von straussen trotsigt som ett barn.
J – ”Heinrich kom från ett strikt katolskt hem men sen han träffade mig har han inte tänkt en kristen tanke. Det har jag nog sett till” skrattar Jasmine.
Von Straussen tömmer sin konjakskupa och hostar till. Heinrich kommer snabbt in i scen, fram till sin herre
V – ”När träffades ni?” frågar von Straussen bestört
H – ”För åtta år sen” svarar Heinrich
V – ”Hur gammal var ni då?”
H – ”16”
V – ”Åh gud”
H – ”Vadå?”
V – ”Åh herre”
H – ”Vad, herrn?”
J – ”Varför kallar du honom herrn?”
H- ”Tyst” säger han till Jasmine blir sårad ”Vad är det frågan om herrn?”
V – ”Är det sant Heinrich? Ljug inte för mig, är det sant?”
H – ”Om vad är sant?”
V – ”Att du inte är troende?”
Heinrich tittar besviket på Jasmine som i sin tur ser skuldbelagt ner i golvet.
H – ”Det är den största lögn jag någonsin hört!” säger Heinrich som om von Straussen just förolämpat honom å det grövsta. Von Straussen är inte övertygad men ser mellan fingrarna den här gången. Heinrich fortsätter och ser strängt på Jasmine ”Ni får ursäkta min fästmö, herrn. Hon har en ful ovana att inte kunna uppföra sig överhuvudtaget.”

Heinrich försvinner ut i köket. Von Straussen och Jasmine sitter kvar på var sin stol vid det dukade bordet utan att möta varandras blickar. Heinrich kommer ut med en gryta.
H – ”Maten är serverad”
Under tystnad börjar Jasmine ta av maten, von Straussen kokar och när Jasmine tagit sin tredje slev ur grytan kan han inte hålla sig längre.
V – ”Har du inget vett kvinna? Är du havande eller varför äter du som en karl? Uppför dig för bövelen! Jag har aldrig, aldrig, haft en gäst som burit sig så illa åt!”
J – ”Jag är förvånad att du någonsin haft några gäster med tanke på vilket svin du är! Gamla äckliga gubbe, tror du att jag vill vara din gäst? Jag är bara här för att träffa Heinrich. Och han är inte troende hur gärna du än vill det. Han var styrelseledamot i en av de största ateistföreningarna på vårt universitet. De delade ut gratis kondomer och skrev debattinlägg om abort och massa andra saker som jag är säker på att du avskyr. Se hur du slavar för honom Heinrich, se på dig själv för fan!”

Heinrich hinner inte svara istället börjar von Straussen hosta okontrollerat och kväser fram mellan hostningarna ”lugninflammation. Hon gav mig lugninflammation”. Heinrich borde såklart kasta sig fram till von Straussen och det är precis vad han väntar på men han sitter kvar och stirrar Jasmine djupt i ögonen. Von Straussen fortsätter hosta och försöker förgäves kalla på Heinrich uppmärksamhet, till slut reser han sig upp och går dubbelvikt av hostan ur scen. Heinrich fortsätter stirra på Jasmine som börjar bli nervös.
J – ”Vad? Vad är det?”
Heinrich är tyst.
J – ”Va fan är det med dig?!” skriker nu Jasmine och reser sig upp ”Svara då för fan!”
Heinrich är tyst.
J – ”Betyder den där jävla gubben mer för dig än våra ideal?”
Heinrich tittar ner i bordet.
J – ”Du kan fan dra åt helvete”
Jasmine rusar ut ur scen. Heinrich sitter kvar, ljuset släcks.

Akt IV

Morgon, torsdag, Von Straussens kammare. Heinrich drar bort gardinerna men ingen sol slipper in, det är grått och dyster utanför.
Von Straussen sträcker på sig och ler.
V – ”Aaah, Bonan Matenon!”
H – ”God morgon, herrn”, helt blassé.
V – ”Jasså, Heinrich talar esperanto. Det var som tusan.”, glatt, tillgjort överraskat.
H – ”Nej, herrn. Jag antog att det betydde god morgon, det gör det ju alltid.”, fortfarande blassé. Heinrich plockar upp lite kläder som von Straussen slängt på golvet.
V – ”Nåväl, om ni ska vara på sådant humör. Trevlig middag igår, inte sant?”, fortfarande glatt.
H – ”Det skulle jag väl inte påstå”, irriterat.
V – ”, herrn. Ni ska kalla mig herrn”, retsamt.
H – ”Ja, herrn. Förlåt, herrn. Jag ska bättra mig, herrn”, sarkastiskt.
V – ”Ni behöver inte överdriva Heinrich”, förlåtande.
H – ”Nej, herrn”
V – ”Så…” Heinrich sätter på honom morgonrocken ”… har vi några nyheter från världen?”
H – ”Jag vet inte, jag har varken läst tidningen eller hört på radion på flera veckor”
V – ”Nej, såklart inte. Jag tillåter inte sådant. Det som är viktigt kommer från Vatikanen och det får vi reda på förr eller senare i vilket fall”
H – ”Jag antar det, herrn”
V – ”Men idag är… Ja, vad är det idag? ”
H – ”Molnigt” sarkastiskt
V – ”Mycket lustigt, Heinrich. Vad är det för veckodag?”
H – ”Torsdag”
V – ”Ah, torsdag. Den värsta dagen. Bra för karaktären Heinrich.”
H – ”Jag hatar torsdagar”
V – ”Varför då min son?”
H – ”Jag föddes en torsdag”
von Straussen finner inget lämpligt svar och reser sig mödosamt ur sängen.
V – ”Slå på radion, jag vill ha musik!”
Heinrich slår på den gamla radion och rattar in närmasta kanal.

”De har ännu inte kommit fram till något beslut. Så här långt tid har det aldrig tagit förut. Människor har samlats i massor och väntar på rökpuffarna från konklaven som ska ge besked om att en ny påve har utsetts.”

Inte ett ljud finner sig i kammaren förutom radioreporterns gälla röst. En antydan till panik sprider sig över Heinrich ansikte men von Straussen sitter orörlig. Heinrich drar sin hand långsamt mot radion och knäpper av den vördnadsfullt. Han tittar på von Straussen som sitter med ryggen mot och andas häftigare och häftigare. Heinrich vågar fortfarande inte säga något. von Straussen hostar till, han sätter sig ner på sängen. Hostar till igen. Lägger sig ner och rör sig inte längre.

H – ”herrn?”

Inte en tillstymmelse till rörelse från von Straussen.

H – ”herrn?

Heinrich rör sig mot sängen och börjar ruska på honom.

H – ”herrn?”

Heinrich tar pulsen och känner efter andning och går sedan behärskat mot telefonen utanför scen.

H- ”Jag behöver abulans till…” ljudet tonas ut och ljuset släcks ner

Heinrich kommer in i rummet där ambulansmännen håller på att lyfta bort von Straussen. Han har ett brev i handen och har ungefär samma ansiktsuttryck som von Straussen hade när han hörde nyhetsändningen på radio.

H – ”Det var fan sant…”

Ambulansman 1 -”Ursäkta?”

H – ”Allt var sant. Jag trodde att han var senil. Men det var sant. Alltihop”

Ambulansman 1 -”Om du vill kan du följa med till sjukhuset. Det finns utbildad personal som kan hjälpa dig”

H – ”Nej för i helvete! Jag ska vara här. Allt är sant” Heinrich är ganska upprörd.

Ambulansman 2 -”Ja, det är kanske bäst om du följer med. Det är inte bra att vara ensam efter sånt här.”

Heinrich suckar högt.

Ambulansman 1 – ”Du kanske kan ringa någon?”

H – ”Nej, det har han sett till”, pekar på von Straussen.

Ambulansman 2 – ”Ingen mamma, pappa. Flickvän?”

H – ”Jag stannar här” lugn igen, sansad men överumplad

Ambulansman 2 till ambulansman 1 – ”okej skit i honom, lyft på tre. en, två, tre”

Ambulansmännen lyfter över von Straussen på båren och bär ut honom mot dörren. Ambulansman 1 vänder på huvudet i dörren ”Säker på att du inte ska med? Du måste ändå komma och fixa med papper och sånt”

Heinrich tittar på brevet. Går över till andra sidan rummet och ställer ett par tofflor till rätta längs med väggen. Perfekt symmetri, precis som von Straussen skulle velat ha det. Sedan följer han efter ambulansmännen och von Straussen ut ur rummet.