Aldrig mer skrivkramp

Så nu har jag tagit beslutet, det är gjort, det är klart. Inga mer bordläggningar, inga mer bortförklaringar och inte under några omständigheter något fånigt navelskåderi!

Eller vänta nu…

Det var så länge jag kunde hålla ett sådant löfte. Jag har iaf kommit på vad den där förbannde pjäsen ska handlade om, eller den är ju inte så förbannad nu när jag har en idé. En idé som jag gillar dessutom och Kromsten har gått med på att jag slipper aids idén, tack och lov. Trots att det är väldigt patetiskt så har jag redan nu kommit på titeln ”att decimera ett språk”, är jag inte storslagen? Om jag fortsätter vara så här ironisk så kanske jag blir bitter snart, det vore ju härligt!  Hur som helst så ska pjäsen handla om fyra eller fem personer som tvingas tillbringa en tid tillsammans i väntan på något, nej inte goudot, och tvingas vara sociala. De kommer in i en språklig diskussion och en efter en berättar de vilket ord de skulle vilja ta bort från svenska språket. När personen har sagt sitt ord så hjälps de tillsammans åt att spela upp en scen ur personens liv som har någon anknytning till ordet.

- Din tur

- Ni vill inte höra min historia

- Klart vi vill, dessutom kan ju inte du slippa nu

- Kom igen nu!

- Ok, du där är min mamma, du är min pappa och du är min kära bror, trevligt upplägg va?

- Kommer det vara sliskigt tårdrypande?

-  Nej, det sorgliga är inte min berättelse utan att jag berättar den

- Du kan ju ursäkta dig med att vi tvingar dig

- Visst visst, ok ordet är ”duktig”

Sådär kan en dialog gå till t ex, jag har skrivit ner en i mitt block men det ligger inne på ulfs kontor så jag får skriva ner det senare. Nu har jag iaf fått ner lite tankar och det är ju altid värt något…