Eftersom att jag har lite svårt för staden så hoppas jag att det okej att skriva om Göteborg med onejd och ändå döpa det till Göteborgsminiatyr 3…

”Bästa sättet att verka viktig…” tänkte han när han såg den, med risk för att låta gubbig, hippt klädda mannen vid busshållplatsen ”… är att prata i mobiltelefon klockan sju på morgonen när man väntar på bussen”
Den hippt klädda, korthåriga mannen hade ställt sin datorväska i läder på bänken bredvid väntkuren. Han vankade av och an och pratade i sin telefon. Tobias kunde inte låta bli att avundas honom; mannen med Stan Smith och viktiga samtal. Han hade säkert bråttom, mycket att göra på sitt flashiga kontor. Tobias såg kontoret med bardisk och espressomaskin i varje vrå framför sig, troligtvis ett klädmärke i Victoriapasagen.
Ändå, ändå tar han bussen, fastän han säkert har råd med bilen. Han är miljömedveten.  Fy fan va snygg han är.
Tobias tog av sig lurarna, en obligatorisk accessoar i Göteborgs kollektivtrafik och drog ett djupt andetag. Den salta luften från Öckerö fick honom att vakna, brisen honom att rysa. Vindarna från öarna är ett perfekt recept på panikångest, man känner sig vaken och död på samma gång. Han hörde sin nya kärlek prata högt och tydligt, kanske till någon på andra sidan luren, kanske till sig själv;
”Ja, fan. Väntar på bussen här… Haha, ja fy fan. Vi har ju BARA EN bil nu. Ja det är förjävligt… ja… mm.”
Tobias ryggade tillbaka och satte in sin lurar igen. Vaken, död och desillusionerad. Han hade blivit kär i ett svin, igen. Egentligen inte kär men han hade beundrat den här mannen ett tag, allt hade varit så bra. Du vet hur det är; man ser någon på stan och vill vara precis som honom, tills man ser honom sparka ett barn i revbenen så mjälten spricker och sen titta på barnet tills det förblöder inifrån.
Vågorna slog knappast stillsamt men inte heller våldsamt upp mot de planterade stenarna längs vattenbrynet bakom hållplatsen. Det såg inte så farligt ut men Tobias visste mycket väl hur svårt det var att hålla sig flytande. Han hade blivit slungad ner i det iskalla vattnet precis här för ett år sen. Första gången han fick åka på fest i stan, tyvärr hade han åkt ensam hem och tyvärr hade han mött ett par, sedan inavelns första soluppgång isolerade, idioter från Sveriges trettonde rikaste kommun.
Ja, Tobias hade många härliga minnen från den här hållplatsen och de skummande vågorna bakom. Speciellt alltså övergreppet han utsattes för när han kämpade i en halvtimma för att ta sig upp och sedan gick de två kilometrarna hem i minus två grader. Han hämnades genom att göra samma sak på en kille som var några år yngre förra veckan. Det hade varit roligt tills han fick veta att killen låg på intensiven med en akut och livshotande lunginflammation.
Hursomhelst, en låt han gillade gick på i öronförlängningen. Tobias brukar köra shuffle eftersom han inte vet vad låtar han gillar heter och det tar längre tid att leta fram dem manuellt än att helt enkelt låta dem komma till honom som skymningen. Han gillar effekten, han älskar att bli överraskad, speciellt överraskningsfester. Tyvärr var hans kompisar så jävla tråkiga och ville inte alls överraska honom med en fest eller resa till Berlin.
Berlin.
Dit ville han, enligt storebror Jacob är det häftigaste stället för konstnärer och alternativ musik. Tobias ville till Berlin, lyssna på musik och kolla på konst men hans vänner skrattade åt honom i sexan när han frågade om någon hade hört Håkan Hellströms nya, så han la av att lära sig vad musik hette. Storebror Jacob skrattade åt honom när han frågade vad det var som gällde; ”A, inte fan är det linkin park eller va fan ni lyssnar på här ute i varje fall”.
Bussen var framme vid lilla torget nu, den var förjävlig som vanligt. Han hade bläddrat lite i några noveller man kunde hämta framme hos chauffören, han var inte speciellt kräsen men de var till och med under hans nivå.
Här i stan kunde man nog lära sig namn på musik och kanske se en konstutställning lite då och då. Han såg mannen med Stan Smith och mobiltelefon klistrad mot högerörat. Han tittade bakom sig på kanalen som låg och skvalpade och missade precis när kollektivtrafikshataren svängde in på sin enormt flashiga reklambyrå ovanför Brogyllen. Tobias dag var redan förstörd och han kunde lika gärna ägna den åt att vara förbannad.
”Och om man är ett jävla svin i Göteborg kan man i varje fall slänga sig i kanalen och göra en löpsedel” tänkte han och smet in på Franska Caféet för att få sig en kaffe.