Skärbrädan

Hon hade vaknat av ett ryck till den annars så vardagliga väckarklockan. Stängt av alarmet och funderat ut vilka kläder som skulle slinka på idag.Klockan 12 hade hon vaknat av blyga solstrålar som kikat in genom fönstret. Väckarklockan låg på golvet och hostade i hopp om att få slå ett även idag.Som vanligt hade hon somnat om och tyckt att ett ända steg ur sängen känts destruktivt. Men nu var det ändå lunchtid och klockan hade blivit så mycket att ingen skulle bry sig om fem minuter hit och dit.Hon tänkte på alla fragmentariska drömmar hon drömt i natt, någonting med sur mjölk och någonstans i drömmen hade hon träffat honom igen, han såg alltid så ledsen ut. En gammal barndomsvän, med rödsprängda ögon. Hon hade sagt

- Hur mår du?

- Det är bra, jodå.

Men det var ju bara två meningar som man bara sa, för att visa att man fanns till. Egentligen skulle man aldrig säga att det inte är så bra ställt just nu. Man skulle bara säga, - Bra.Det blev varmt, sådär illamående varmt i hennes sovrum, hon ville inte längre ligga kvar.Mjölken i kylen var gammal, flera dagar gammal. Efter några skedar fil gick hon ut i vardagsrummet och satte sig framför ett morgonprogram.

- Så det var alltså så det gick till när din familj lämnade dig?

Någon nickade och förklarade att det fortfarande är väldigt jobbigt att prata om.

- Jag förstår det, mer om detta kan ni alltså läsa i boken som…

Hon stängde av och sa med en suck högt för sigsjälv:

– Ja, men varför pratar du om det då?

Det regnade ute och vädret hade krymp ihop henne till en kotte.Ute i köket låg disk och hennes uthällda mjölkpacket. Två röda äpplen hade överlevt kökets förruttnelseprocess. De var pollerat röda och det hängde ett blad kvar i kvistarna på äpplena. Hon hade nyss köpt ett såntdär magnetiskt knivställ, knivarna hängde på rad och log mot äpplena med sneda leenden.Hon tog fram en skärbräda och en skalare, skalade noggrant äpplena vita under köksbelysningen. Skölde dem försiktigt och skar dem i klytor, fem klytor, tio klytor och plötslig ett finger. Henens frukt och grönsaks skärbräda hade blivit köttskärbräda, hade hon vetat detta hade hon ju tagit den hon använde till nötkött. Hon tittade på sina händer, ett finger fattigare, lillfingret på höger hand. Men hur skulle dethär se ut när man skulle hälsa?Gjorde det inte lite ont också? Det började bullta och hennes nattlinne fick röda prickar, nu såg hon taget lyta sig över henne, sen åt hon golvet med en tugga.